Vilken härlig dag! Att jobba är kanske inte alltid det roligaste som finns, själv känner jag en slags hatkärlek till mitt jobb. Det finns detaljer som är så oerhört uttråkande, som till exempel dagens kassapass 19-21, att man knappt orkar stå på benen och dra på smilbanden. Samtidigt finns det så många moment, och underbart roliga kollegor, som får mig att må så bra att jag knappt vill gå därifrån!
Bilen har gått som en klocka idag (peppar peppar...) och jobbet har rullat på fint. Lite skojiga kunder som uppfört sig lite småtokigt, men annars inte värst mycket spännande händelser. Förutom det faktum att jag överväger att ge ut en bok med titeln "Handla i affär for dummies", eftersom vissa kunder faktiskt inte verkar ha varken vett eller hyfs nog att uppföra sig som man bör. Ibland skulle jag vilja gå fram med pekpinnen som nån gammal skolfröken och fråga "Skulle du låtit den där ligga kvar på golvet hemma?". Tappar jag nåt så plockar jag upp det, sunt förnuft..?
Nu sitter jag här och lyssnar på Melissa Horns sköra stämma, jösses vilka gripande låtar den tjejen klämmer ur sig. Jag och Banditen gick ut för att busa i snön, när jag kommit hem från jobbet. För varje dag som går, varje ny erfarenhet och varje ny situation han utsätts för, slår det mig mer och mer att hundar verkar bli precis som den som uppfostrar dem. Jag menar inte att han spelar gitarr och gillar att skruva isär och ihop saker, utan snarare att vi är väldigt lika i sinnet och sättet. Bandit är lite obekväm när han träffar nya hundar, det märker jag som känner honom och kan läsa tecknen, men han kan ändå hålla masken och verka ganska utåtriktad. Han är oerhört snäll, redan från början, ända fram tills att en annan hund morrar, visar tänder eller lyfter svansen. Det gillar han inte, då säger han ifrån - bestämt.

Det här är den enda bild jag har på Bandit där han ser någorlunda ilsken ut...

Så, hur kom jag in på allt det där om Bandits lynne nudå? Jo, på kvällspromenaden nyss, träffade vi en kvinna som var ute med sina två hundar. En Bichon Frisé-liknande 13-åring och en Jack Russell på 2 år. Den äldre hunden orkade inte riktigt bry sig om att markera, det lämnade han till den yngre och det gjorde den så gärna. Den började skälla rejält, kanske lite sur över att vara kopplad när Bandit var lös.
Kvinnan släppte lös honom och mumlade nåt om att det var lika bra han lärde sig. Lill-vovven gick mot Bandit och morrade, Bandit gick iväg lite sidleds och ville gärna undvika tjafs. Naturligtvis stoppade det inte terrierblodet i den andra vovven från att sätta igång att hetsskälla samtidigt som den morrade. Banditen morrade tillbaka och fick motta lite småhugg från lill-vovven. Han backade såklart snällt och visade att han inte ville bråka. Det räckte inte för Jack Russell-vovven som mest troligt ville att Banditen skulle lägga sig på rygg och sprattla med benen. Dock räckte det för Banditen så han gav iväg ett skall och ett av de grövsta morranden jag hört den hunden prestera, i samma ögonblick som han högg tag i lill-vovven och gjorde ett rejält ruskade och sen släppte. Jag kände mig nöjd och trodde att det skulle räcka så, men icke...
Den lilla vovven fortsatte försöka angripa Bandit (svårt för en liten hund att ens komma åt nånstans att såra en större!) och så var en härlig hundfight igång. Jag fick lyfta bort Banditen och beklaga för kvinnan, som gav sin vovve en fin utskällning - hon verkade mest nöjd över att han fått sig en läxa. Det finaste hade förstås varit att låta lill-vovven få rejält ont i kroppen, nu "vann" han ju, men jag kände inte för att stå för nån annans veterinärkostnad!
Det här var en av de roligaste upplevelserna jag haft med Bandit på länge. Det är ytterst roligt att se att allt låtsas-bråk-bus jag hetsat honom till faktiskt ge något. Han visste precis hur han skulle göra för att skrämma den andra hunden och så fort adrenalinet kommit ut i ådrorna var han riktigt laddad. Kanske låter det nu som om jag försöker lära min hund att bråka och vara aggresiv, men så är inte fallet. Jag vill bara att han ska våga stå upp mot andra hundar, precis som han bör - Husky är ju en naturligt ranghög ras.
Nu tänkte jag sitta ungefär 2 minuter i soffan, sen måste jag sova. Jobbar 06-12 imorrn, så lite sömn känns välbehövligt. Så länge jag tar mig upp ur sängen tror jag att det blir en kalasbra fredag. Skönt att ha så mycket kvar av dagen efter jobbet!

Väder:	Halvklart
Temperatur:	-14 grader

Pax vobiscum.
Oskar.